Sverige bäst i klassen

De senaste dagarna har flera livsmedelsföretag i Sverige återkallat ett antal produkter från den svenska marknaden. Produkterna innehåller kött från det uppmärksammade holländska styckningsföretaget Willy Selten, som ertappats med att ha såpass bristfällig dokumentation att det inte gått att utreda köttets ursprung.

Efter samråd med Livsmedelsverket har de berörda livsmedelsföretagen nu beslutat återkallat de aktuella produkterna ända ut i konsumentledet, d v s konsumenterna som har kvar någon av produkterna uppmanas att kontakta företagen.

Tester har gjorts
Till bilden hör att exempelvis Atria gjort flera kvalitetstester på det kött som köpts in, både dna-tester, mikrobiologiska tester och spårbarhetskontroller. Samtliga tester visar bra resultat och man har inte
hittat något fel på köttet eller på spårbarheten.

Livsmedelsverket har dock meddelat att samtliga produkter ska återkallas, oberoende av goda testresultat.

Köttet från det holländska företaget har levererats till företag över hela Europa. Myndigheternas agerande skiljer sig dock åt. Medan de svenska och finska livsmedelsmyndigheterna vill att återkallandet ska ske ända ut i konsumentledet, har myndigheterna i flera europeiska länder valt att begränsa återkallandet till butiksledet, om man alls har gjort något större väsen av detta.

Säkra före det osäkra
Sverige och livsmedelsverket är alltså bäst i klassen. Är det bra eller dåligt?

Ja, att vi tar ansvar och verkligen tar det säkra före det osäkra får väl anses som positivt. Samtidigt leder ju återkallandet av produkterna, även om en hel del redan är uppätet, till en hel del matsvinn.

Och nog är det väl ändå märkligt att de europeiska livsmedelsmyndigheterna inte lyckats koordinera sitt agerande bättre? Nu behandlas företag och konsumenter olika beroende på vilket land man befinner sig i.

Isberget med hästkött ett isflak

Livsmedelsverket meddelade på onsdagen att de inte hittat någon ytterligare fuskinblandning av hästkött i de närmare 150 produkter de låtit DNA-testa. Därtill har de tusentals tester som gjorts av företagen själva visat på ytterst få produkter med inblandning av hästkött.

Det här visar glädjande nog att fusket med hästkött trots allt tycks ha varit relativt begränsat.

Livsmedelsverket tvärsäkert
Det visar också att Livsmedelsverkets farhågor inte besannats. När hästköttsfusket uppdagades i februari gick nämligen Livsmedelsverket och en del kommunala inspektörer ut i media och förutspådde att DNA-testerna skulle avslöja många fler produkter med felaktig inblandning av hästkött.

"Det man ser nu är toppen på ett isberg. Det finns mycket fusk kvar att avslöja under locket på mataffärernas frysdiskar", sa Jan Sjögren vid kontrollstödsenheten på Livsmedelsverket, i SVT:s morgonsoffa.

s VD , som satt i samma soffa, protesterade:
"Om du från Livsmedelsverket säger att det här är toppen på ett isberg så kommer alla svenskar att bli jätterädda. Är det något man kan säga så är det att man kan vara väldigt trygg med svensk mat".

Men Daniel Ek, chefsinspektör i Göteborg, var inne på samma linje som Livsmedelsverket.

"Det förvånar mig inte om man hittar hästkött i lite av varje", sa Ek i en intervju i GP.

Isberget blev ett isflak
Ungefär 90 procent av ett isberg är dolt under vattenytan. Beskrivningen av hästköttslasagnen som toppen på ett isberg har därför inte varit korrekt. Resultatet av DNA-testerna visar snarare att det handlat om ett isflak som förhoppningsvis håller på att smälta bort.

En samlad livsmedelsbransch agerade snabbt och resolut när bedrägerierna med hästkött blev känt. Produkter drogs snabbt tillbaka och förutom de tusentals DNA-tester som företagen nu genomfört kommer test av köttslag bli en del av företagens redan omfattande egenkontroll framöver.

Förhoppningsvis kommer detta leda till minskade utsikter för att framtida bedrägeriförsök ska lyckas. Så att vi slipper nya besvärande isflak och livsmedelsbranschen kan gå mot en ny vår.

Uppdaterat 2 april. Livsmedelsverket fortsätter att förmedla bilden av en fuskande livsmedelsbransch

Fel i SvD om livsmedelsindustrin och djurskyddet

SvD-krönikören har läst rapporten Business Benchmark on Farm animal Welfare med märkliga glasögon.

påstår i en artikel i dagens SvD att rapporten visar på att livsmedelsindustrin har minimal kontroll av djurskydd och att flera svenska företag placerar sig i bottenskiktet.

Vilka är då dessa svenska livsmedelsindustriföretag?

skriver: "Dessa är EQT med stora intressen inom resecatering, Umoe-gruppen med Burger King samt Thon-gruppen med stora intressen inom hotell och restaurang".

Ja, det var ju verkligen klockrena livsmedelsindustriföretag, eller hur?

Det som gör att dessa företag hamnar i kategorin "svenska företag" är, enligt , att det "finns ägarkoppling till Sverige och övriga Norden".

Umoe-gruppen presenterar sig som ett norskt investmentbolag på sin hemsida. Majoritetsägaren i Thon-gruppen, Olav Thon, är en norsk mångmiljardär och investerare.

Men OK, vad som är svenskt och inte i dagens globaliserade näringsliv är ju ganska otydligt. Är exempelvis Schibstedtsägda Svenska Dagbladet en norsk eller en svensk tidning?

Oavsett vilket, så borde man kunna förvänta sig korrekt presenterad fakta.

Företagen har huvudansvaret för kontrollen

Skriv en kommentar

Louise Ungerth på Konsumentföreningen Stockholm undrar lite halvt upprört på sin blogg om livsmedelsbranschen försöker skjuta över ansvaret för livsmedelskontrollen till myndigheterna.

Vad får henne att tro det?

Vi har under hela debatten kring hästköttskandalen påpekat att företagen har huvudansvaret. Så här skrev vi exempelvis på DN Debatt den 16 februari:

"Det är viktigt att påpeka att kontrollen av livsmedelssäkerhet och redlighet i stort sett fungerar bra i Sverige. Och det är branschen själv som har huvudansvaret. Mat och dryck som säljs i Sverige testas av myndigheter, men framför allt företagen själva via en mängd kvalitetstester, från inköpare och grossist, via industri ända ut i handeln. Som ett exempel gör ett av våra större köttföretag i Sverige nästan 10.000 analyser årligen som en del i sin interna hygienkontroll. Därtill gör företaget årligen över 10.000 analyser för att säkerställa att informationen om produkterna är korrekt, exempelvis gällande näringsvärden".

Lucka i kontrollen
Fusket med hästkött och historien med de falska oxfiléerna har visat på en lucka i livsmedelskontrollen, en lucka som vi nu arbetar på att fylla igen. Livsmedelsbranschen i Sverige har kommit överens om att DNA-tester och kontroll av köttslag nu ska bli en del av företagens löpande egenkontroll. Detta utöver de otal tester som såväl nu genomförs som en omedelbar respons på skandalen. Dessa åtgärder är viktiga för att återskapa förtroendet för branschen och motverka nya bedrägerier.

Staten bör ta över
När det gäller den offentliga kontrollen, som naturligtvis också är viktig, vill vi att den ska ska centraliseras till Livsmedelsverket, vilket vi utvecklat i en annan debattartikel. Vi förespråkar alltså inte att det byggs upp en ny kontrollmyndighet.

Vad väntar bortom hästköttet?

1 kommentar

Den regelbundna kontroll av mat som genomförs i livsmedelsindustrin i Sverige är mycket grundlig, i alla led i livsmedelskedjan. De kontroller och prov som regelbundet görs visar att maten inte är skadlig, att den inte innehåller rester av antibiotika, bakterier eller något annat som kan vara farligt. Kontrollerna utförs av myndigheter på kommunal och statlig nivå, men framför allt av företagen själva.

Men en sak finns det inga krav på att testa, vare sig i Sverige eller i resten av Europa: att köttet faktiskt kommer från det djur man utgår ifrån, en så kallad artbestämning. Det gör man i dag genom att DNA-testa produkten. tror att vi i framtiden kommer att se fler DNA-tester.

Historien med hästkött spänner över stora delar av Europa. Vi kan konstatera att vi i Sverige har varit snabbare än på många andra håll i Europa att dra tillbaka produkter och informera myndigheter och konsumenter om läget.

Men vi kan aldrig komma ifrån att ett stort fokus på pris leder till att kvalitetsdiskussionen hamnar i bakvattnet. På kort sikt har naturligtvis historien om hästkött varit skadlig för hela den europeiska livsmedelsbranschen. På lång sikt är jag mer hoppfull: kanske kan detta ändra matdebatten till att handla lite mer om kvalitet och lite mindre om pris.

, VD

Svensk matexport mer än bara norsk lax

Skriv en kommentar

I en DN-artikel på onsdagen (s 16 samt DNPlus) påstås att re-export av norsk lax ligger bakom ökningen av den svenska livsmedelsexporten. Det stämmer inte.

Genomsnittligt har livsmedelsexporten exkl fisk (alltså mer än bara norsk lax), ökat med knappt 7 procent per år sedan 1998. Det kan jämföras med total svensk varuexport som under samma period ökade med i snitt knappt 5 procent. (Inkluderas fiskexporten ökade livsmedel knappt 9 procent i genomsnitt per år mellan 1998 och 2011.)

Livsmedelsexporten, exkl fisk, ökade med 132 procent (193 procent inkl fisk) mellan 1998 och 2011 jämfört med total varuexport som ökade med 80 procent.

Desutom. Att räkna bort all fisk från svensk livsmedelsexport är missvisande. För det första har vi en egen högst levande svensk fiskförädlingsindustri som står för en stor del av den samlade exporten på knappt 19 miljarder under 2011. Men Sverige förädlar även en stor del av den norska fiskimporten för vidare export ut i Europa.

Betydande framgångar
Mätt på alla sätt har den svenska livsmedelsexporten nått betydande framgångar på en stenhårt konkurrensutsatt europeiska marknad. Att det blir fel när matexporten beskrivs kan bero på att den är relativt okänd.

Hur många vet att vi säljer tacos, cappuchinopulver och bageriingredienser till hela världen, att svenskproducerad cider är glödhett på pubar i England, att tyskarna suktar efter frysta tårtor tillverkade på Hisingen, eller att italienarna är galna i frysta svenska ärtor från Bjuv.

Dålig tajming Livsmedelsverket

Även om förra veckans debatt om köttskatt föll tämligen platt och Jordbruksverket, efter alla turer, nu istället förespråkar ökad svensk köttproduktion, är det väl inte otroligt att en och annan börjat fundera över sin konsumtion av kött från djur med fyra ben. Och kanske har det i sin tur fått en och annan att deklarera för sig själv och sin omgivning att det ska bli mera fisk på tallriken framöver.

Ljuv musik
Detta skulle i så fall vara ljuv musik för Livsmedelsverket som förespråkar att vi äter fisk 2-3 ggr i veckan, något genomsnittssvensken inte gör idag.

Hur utnyttjar då Livsmedelsverket det möjlighetsfönster för fisken som öppnats efter köttdebatten?

Jodå, man lanserar en kampanj, men kanske inte med det budskap man förväntat sig. Istället för att gå ut med: "Ät mer fisk – det är nyttigt", väljer man att vända sig till den mycket lilla grupp som idag äter för mycket av vissa fiskar.

Lille rackaren
I den färska kampanjfilmen "All fisk är inte nyttig", med en tonalitet en bra bit under Lilla Aktuellt, får vi veta att den lille "rackaren" strömmingen som simmar omkring i Östersjön minsann ska undvikas. Verket rekommenderar "alla strömmingsälskare" att nöja sig med ett mål i veckan. Barn, kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande mammor är extra känsliga och bör inte äta strömming oftare än några gånger per år. Förutom strömmingen (som Livsmedelsverket för övrigt antyder är en huvudrätt på midsommar och på julbordet!) hamnar vildfångad lax, sik, öring och röding i samma riskkategori (dock utan att det framgår att det bara gäller från vissa vatten).

Inte att leka med
Sverige har ju ett undantag från EU:s gränsvärde för dioxin i fet fisk. Samtidigt är det bara en liten del av all strömming som fiskas i Östersjön som överskrider gränsvärdet. Och man kan fråga sig hur vanligt det är att riskgrupperna överkonsumerar strömming eller någon av de övriga riskfiskarna?. D v s hur stort är problemet egentligen?

Miljögifter som dioxin är inte att leka med och det är naturligtvis viktigt att Livsmedelsverket går ut med riktad information till riskgrupperna. Men att göra detta till huvudbudskap, medför att det övergripande budskapet att vi alla bör äta mer fisk tyvärr druknar.

Livsmedelsverket satsar 2 miljoner på kampanjen "All fisk är inte nyttig". Jag gissar att några likande summor aldrig lagts på en positiv fiskkampanj.

Det är synd. Och framförallt visar Livsmedelsverket prov på dålig tajming.

Mat viktigare än kläder

Att ha mat för dagen och kläder på kroppen är två grundläggande mänskliga behov. Men om man skulle tvingas välja mellan de två, skulle nog de allra flesta välja mat. Det finns ju trots allt andra sätt att värma sig på, men få alternativ till den energi som maten ger.

Att mat är viktigare än kläder gäller också den svenska ekonomin. Inget ont om det svenska modeundret och H&M:s framgångar, men när det i en artikel i landets största affärstidning, DI, påstås att modeindustrin är större än livsmedelsindustrin, ja då kan inte Bloggen tiga still.

Livsmedelsindustrin är större
I DI-artikeln hävdas att den svenska modeindustrin omsätter 206 miljarder kronor, varav 60 procent är export, och att den sysselsätter fler än livssmedelsektorn. Det stämmer inte.


Enligt SCB exporterar modesverige för runt 20 miljarder, omsätter runt 85 miljarder och sysselsätter knappt 50 000 (partihandel ink detaljhandel och viss inhemsk tillverkning).


Livsmedelsindustrin, som är en del av livsmedelssektorn, exporterar för 54 miljarder, omsätter 170 miljarder och sysselsätter 52 000 (enl företagsdatabasen och ink dryck o tobak). Om man därtill räknar med andra delar av livsmedelssektorn blir gapet till modebranschen väldigt stort. Bara daglivaruhandeln inkl tillhörande partihandel sysselsätter ca 100 000 personer.


Ren detaljhandelsverksamhet
Lejonparten av modesveriges omsättning är ren detaljhandelsverksamhet och har ingen industriell koppling. Att inkludera H&M:s försäljning i omvärlden i den svenska klädexporten är kreativ bokföring och har inget med sanningen att göra. H&M tillverkar i låglöneländer och exporterar oftast direkt till slutdestinationen, dvs alla sina butiker runt om i världen. Dessa varor har inte passerat Sverige i de allra flesta fall, och ger inga stora effekter på den svenska arbetsmarknaden, bortsett från tjänstemännen på H&M huvudkontor.

Som sagt. Inget ont om H&M. Men rätt ska vara rätt.


Att jämföra detalj- och partihandel med olika industrigrenar är udda eftersom de per definition inte är en industri. Det hade varit mer relevant att jämföra sig med annan detaljhandel där de sorterar in som nummer två. När det gäller exporten är 20 miljarder ingen dålig siffra men ligger en bit ifrån våra 54.


Som sagt. Mat är viktigare än kläder.

Kommentarer kring Livsmedelsverkets barnmatsstudie

- Det är en mycket stor utmaning att helt få bort tungmetaller i livsmedel, då dessa ämnen finns naturligt i berggrunden, jorden och grundvattnet, och som miljöföroreningar. Livsmedelsproducenterna kan inte ensamma komma till rätta med detta, utan här krävs åtgärder inom många politikområden och ökad samverkan mellan olika myndigheter, säger s VD i en kommentar till Livsmedelsverkets barnmatsstudie.

Livsmedelsverket har analyserat förekomsten och halterna av vissa tungmetaller i 92 olika livsmedel för barn. Livsmedelsverket konstaterar att ingen av de undersökta produkterna överstiger lagstiftade gränsvärden, men enligt verket kan de i vissa fall ändå innebära en hälsorisk för små barn som konsumerar stor mängd av enskilda livsmedel. Därför måste halterna sänkas ytterligare.


- stöder Livsmedelsverkets arbete med att skapa och eventuellt sänka befintliga gränsvärden för barnmat. Samtidigt är det märkligt att verket refererar till ett nytt begrepp som hälsobaserade riktvärden samma dag som man informerar företagen om att deras produkter överstiger dessa, säger .

- Det är också märkligt att Livsmedelsverket går ut med så skarpa kostrekommendationer kring barnmat när slutsatserna i rapporten är så vaga, säger .

Hon framhåller att barnmaten sorterar under ett striktare regelverk än övrig mat och att företagen utifrån egna ännu skarpare riktlinjer gör sitt yttersta för att hitta råvaror med inget eller minsta möjliga innehåll av tungmetaller.


- Företagen kommer självklart att arbeta vidare med det här, men behöver också bättre stöd från myndigheterna, säger .


Presskontakt: , tel: 0730-32 65 13, [email protected]

(Li) är en bransch- och arbetsgivarorganisation för livsmedelsindustrin i Sverige. Li verkar för att livsmedelsföretagen i Sverige ska karaktäriseras av högt anseende och mångfald samt ha god tillväxt, lönsamhet och konkurrensförmåga.

Många missuppfattningar om "köttskatt"

I medierapporteringen och debatten om Jordbruksverkets rapport om köttkonsumtion florerar flera missuppfattningar:`

- Jordbruksverket föreslår ingen skatt på kött i rapporten, enligt verkets pressmeddelande. Däremot resonerar verket om vilka ekonomiska och andra styrmedel som finns tillgängliga för att minska utsläppen av växthusgaser, varav skatt är ett.

- Konsumtionen av kött i Sverige är inte alls så hög som det framställs i rapporteringen. Rapporten anger produktionssiffror. Den faktiska konsumtionen av kött (46 kg per person/år i genomsnitt) ligger på ungefär hälften av den producerade mängden. Det antyder att satsningar på svinnbekämpning får betydligt större verkan än att göra kött ännu dyrare.

- När det specifikt gäller konsumtionen av nöt, gris och lamm ligger den på
drygt 450 gram per person/vecka i snitt. Det ligger väl inom den rekommendation som World Cancer Research Fund lämnat. Hälsoargumentet för köttbegränsande åtgärder är därför svagt.

- Sveriges konsumtion av nötkött ligger på EU-snittet, i nivå med Danmark, Frankrike och Italien. Det är alltså inte så att Sverige toppar köttkonsumtionen i EU.

- Det kött som är mest klimatsmart är också dyrast. En skatt skulle ytterligare styra konsumtionen mot billigt kött, som ofta är mindre klimatsmart.

- De erfarenheter vi har i Norden av punktskatter på mat som politiker vill att medborgarna ska äta mindre av är inte goda. Danmark slopade nyligen sin fett- och sockerskatt som infördes för att förbättra danskarnas matvanor. I själva verket förändrades inte danskarnas matvanor. Däremot ökade gränshandeln och byråkratin kraftigt.

- Några skatter på EU-nivå finns inte ännu, eftersom EU inte har beskattningsrätt på konsumenter. Det framstår därför som märkligt att Jordbruksverkets rapport spekulerar kring skatter på kött, resor och shopping på "minst EU-nivå".

Kontakt:


(Li) är en bransch- och arbetsgivarorganisation för livsmedelsindustrin i Sverige. Li verkar för att livsmedelsföretagen i Sverige ska karaktäriseras av högt anseende och mångfald samt ha god tillväxt, lönsamhet och konkurrensförmåga.